Oprah har inte känts helt som sig själv under den närmaste veckan. Det började egentligen dagen innan hoppträningen förra helgen, efter att hon hade rullat sig fast i boxen. Men jag tänkte inte mer på det, utan trodde att det hade med brunsten att göra. För ja, just nu så brunstar hon ganska så ordentligt. Och då blir hon väldigt okänslig. Men just under dessa dagar så har hon känts lite stel och stum. Stum i munnen, och stum genom ryggen. Den största boven i det hela är bakkärran, därifrån kommer allt liksom. Jobbar hon inte ordentligt där bak så blir ryggen stel och munnen stum, det är fakta. Och jag lyckas inte få henne på ändan, något som annars är ganska så simpelt. Trots hennes exteriör så är hon inte speciellt svår att "få på ändan". Hon är vädligt mjuk i ryggen och fin i munnen i vanliga fall, så detta har varit något jag gått och gnagt på. Men eftersom det inte kom smygandes, utan snarare "pang på", så har jag inte trott att det varit bakknäna igen. Utan snarare brunsten. För så här brukar hon reagera när brunsten sätter igång. Det tar emot att arbeta då, liksom.

 

Men jag har funderat och funderat, och när vi var och tävlade i går så föll poletten ner... I och med att jag inte lyckats få henne mellan handen och skänkeln nu, så blir det enormt svårt att lägga henne på hinder. Raka motsatsen till tävlingen i Åby, exempelvis. Då allt kändes så himla simpelt. Men i går så fick jag inte in den där rätta känslan, precis som under hoppträningen förra helgen. Och jag har som sagt trott att känslan uppstått så snabbt med anledning av brunsten. Men jag ändrade min tankegång i går, för Oprah kändes lite "tittig" på hinder. Inte så att hon skulle stanna eller liknande, men hon "kollade" och behövde därför lite extra stöd och pusch från min sida - något som är vääääldigt ovanligt. Och av tidigare erfarenhet, både från Oprah och andra hästar jag ridit, så innebär plötslig "tittighet" att hästen har ont eller känner sig besvärad på något vis.

 

Därför tror jag att Oprahs ridkänsla grundar sig i fastrullningen. Jag har liksom uteslutit brunsten, även bakknäna. Hade det varit bakknäna så hade det kommit mer smygande, inte så snabbt(hon ska förövrigt få IRAP den 30:e). Så jag har därför beslutat mig för att ställa in tävlingen i Boxholm nu i helgen. Istället kommer hon få ta det lugnt, vila i kombination med lite jogging i skogen bara för att hålla henne igång, men ändå inte med för stor påfrestning - med risk för att hon på så sätt skulle avlasta något annat, och på så sätt lägga störra belastning på en helt annan grej... Ja, ni vet hur det funkar!

 

Innan veterinärbesöket nästa vecka, hos Axel, så ska min tränare och equiterapeut Jill kolla igenom Oprah och ge henne en behandling. Förhoppningsvis så kan hon hitta något muskulärt med anledning av fastrullningen(som med lite tur kan läka med vila). Hittar hon inget så får Axel ta sig en närmare titt på henne.

 

Nu känns det ju inte extremt, men jag är rädd om Oprah, och jag vet att något är på gång när hon börjar kännas lite annorlunda. Och tack vare hennes känslighet så upptäcker vi oftast allt i ett tidigt stadie, som på så sätt kan låtas läka med "milda" metoder. Jag skulle hellre låta henne vila ett år på lösdrift, än att spruta här och var. Quickfix är inget för mig, och har aldrig varit.

 

Resultatet i går blev i alla fall 12 fel, alltså tre nedlsag. Jag skadade nacken innan jag skulle hoppa upp. Men dumt nog så valde jag att rida i alla fall, och i och med att Oprah inte kan balansera sig själv till 100% just nu så blev hon framtung. Och jag kunde inte hjälpa henne tillräckligt då smärtan satte stopp = rivningar. Men tja, Oprah är fantastisk i mina ögon, punkt.