Det verkar vara mer eller mindre snökaos i hela Sverige... När jag vaknade så sken solen in i mitt sovrum, något som gjorde mig väldigt pigg och fräsch. Och som min vanliga lilla morgonrutin så tog jag upp mobilen för att se vad som hänt under natten. På varenda snapchat visades snökaoooooos. Så jag sprang snabbt upp för att kolla ut genom fönstret, men här i Vadstena har det inte kommit någon mer snö alls, tack och lov! Men det är kallt, riktigt kallt. Så pass kallt att jag började gråta av mina bortdomnade fingerspetsar och tår under förmiddagens ridpass. Alltså denna årstid är hemsk. Jag skulle kunna döda för att få slippa vinterhalvåret, haha...

 

Men som tur är så levererade Oprah en härlig känsla även i ridhuset. Nu är vi på gång och jag hoppas denna omstart blir vår sista på många år. Hon var känslig för skänleln och lätt i munnen. Dock är hon ganska seg i reaktionerna, kvickheten måste förbättras. Men det kommer ju mer hon kommer igång, antar jag. Nu joggar vi bara under en veckas tid. Sen är det back to reality som gäller. Och snart är det dags att börja hoppträna igen, som jag LÄNGTAR!