Varför säljer du inte din ponny?

En av de vanligaste frågorna lyder ungefär såhär;
- Varför säljer du inte din ponny och skaffar en till storhäst som du kan tävla?
 
Mitt svar är ganska komplicerat men kan ändå sammanfattas enkelt. "För att hon är min bästa vän". Enligt mig säljer man inte sin bästa vän, då ska man inte kalla den för det. Skulle ni kunna sälja er vanliga vän(människa) till några okända personer? Nej, tror inte det.. Det hade dock varit skillnad om Picasso inte hade varit Picasso. Dvs inte hade haft det underbara psyket som format vårt band till varandra. Det hade även varit skillnad om hon hade varit frisk.
 
Hade Picasso varit som "vilken häst som helst" för mig. Som tex Putte var och som Oprah är just nu så hade jag säkert sålt henne och skaffat en storhäst till. Men nu är det så att Picasso inte är vilken häst som helst för mig. Hon är verkligen en häst som känner mig till 110%. Och jag litar till 110% på henne. Picasso har aldrig, aldrig gjort något elakt mot mig, inte en enda tendens. Jag har ägt henne i snart 6 år och aldrig blivit biten, sparkad, översprungen eller avslängd av henne. När Picasso blir rädd hoppar hon bara till och sedan tyr sig till mig. Dock accepterar hon min "bubbla" och skulle aldrig få för sig att gå på mig eller fly och hoppa in i mig. Det har aldrig hänt och kommer heller aldrig göra, det vet jag. Dock har hon gjort det på andra människor som hon inte har samma kontakt med, men aldrig med mig.
 
Att ha ett starkt band till ett djur är inget man kan beskriva med ord. Det är något som man endast måste uppleva för att förstår. När jag hon får syn på mig i hagen ger hon ifrån sig ett grovt brummande ljud och spetsar örnen och möter mig(oftast). Om hon inte är tjurig på mig för att jag hämtat henne från hagen för sent så att säga.. ;)
 
Något mer som säger emot är hennes hovbroskförbening och hennes broskbildningar i bakhaserna. Om jag skulle sälja henne så är jag rädd för att någon tröttnar på henne efter ett tag och sedan begär att få avliva henne. För det är ganska lätt med en ponny med den kroppen. Jag skulle när som helst kunna skicka in papper till mitt förskringsbolag och få igenom en avlivning och sedan få ut försäkringspengar till att köpa en ny, frisk häst. Mina hästar är liv och användbarhetsförsäkrade vilker gör att jag kan ta bort dom och få ersättning för det ifall hästen inte håller för det jag vill göra. Dvs hoppning. Picasso har så gott som blivit utdömd av veterinär och hon håller inte för hoppning längre.
 
Försäkringspengarna är inget som lockar mig på långa vägar men det är just det som jag rädd för kan locka någon annan ifall jag skulle råka sälja henne till fel person.. Till en person med grymma kontakter med ett försäkringsbolag och med någon veterinär som de håller knuten runt lillfingret. Då känns det som att allt kan slå igenom även fast jag skrivit till något extra i köpekontraktet.. Picasso älskar livet och är den mest livsglada och sociala häst jag träffat. Även fast hon inte håller för hoppning så är jag glad så länge hon kan ridas på marken några dagar i veckan.
 
Hon kommer alltid stanna hos mig. Hon har det bäst här, där hon får vara sig själv, utan press. Min bästa vän. Inga försäkringspengar i hela världen kan ersätta henne.
 
 
Förlåt om inlägget är lite luddigt men skrev det sen igår för att kunna publicera det idag. Är i skrivande stund supertrött!

Kommentarer:

Moa:

Är Picasso skadad? Hon ska vell inte avlivas? Vare får hon inte hoppa? Tacksam för svar;)

Jenny:

Jättefint skrivet! Och jag kan verkligen förstå hur du känner gentemot Picasso. Samma förhållande har jag till en liten d-ponny som står i ett stall nära vårat hus. Det är en härlig känsla när man har ett sådant starkt band mellan sig själv och en häst :)

Anni:

Jag sitter i nästan exakt samma sits som du.
Jag har också valt att behålla min ponny som jag ägt i 10 år, och ridit in och utbildat själv. Jag måste alltid förklara mig för alla om varför jag valt att göra som jag gjort, och folk anser att jag istället borde ta mitt förnuft till fånga och göra av med honom. Aldrig säger jag. Han är min bästa vän, och en stor del av familjen - och en sån säljer man inte.
Jag älskar mina andra hästar också, de betyder oerhört mycket för mig och de ger mig chansen att komma ut och tävla och träna. Men om läget förändrats och jag blev tvungen att bara behålla en häst, så är svaret givet. Det skulle blivit honom, min fina ponny som är den modigaste på 4 ben.

Finns inget som retar mig mer än när folk uttrycker sin odödliga kärlek för sina hästar. Kallar dem familjemedlemmar, bästa vänner osv. Och så ett tu tre när de blivit gamla och tråkiga, sjuka eller liknande, ja då säljer man dem bara.
Då är de i mina ögon inga bästa vänner, och inga familjemedlemmar heller.

Tycker du gör helt rätt!

sanna:

Alltså jag dör, inte nog med att picasso är lik min ponny fast han är svartskäck då, du verkar verkligen ha samma band till henne som jag har till min Frank, jag skulle aldrig sälja honom till någon annan. rider han inte mkt pga pålagringar i bakhaserna, fast det spelar mig ingen roll att jag inte kan rida han lika hårt som min andra häst, för kommer aldrig att avliva eller sälja honom pga att jag inte kan tävla med honom! han är verkligen min bästa vän ;D

Mikaela :

Förstår verkligen hur du tänker, jättefina skrivet!

ebba:

Läs orden noggrant och ta åt dig av varenda ord, det kommer verkligen från mitt hjärta och jag menar allt så, så mycket.

du är en sådan enorm inspiration för mig! hur mån du är om att dina hästar mår bra och så, jag har själv ponny och du är en sån enorm inspiration vad gäller ridningen och inte minst hanteringen, jag blir nästan tårögd när jag ser hur mycket du älskar dina hästar med hela ditt hjärta och det är så inspirerande och tack vare dig har jag själv blivit en bättre människa. DU visar att man inte behöver vara som alla andra, du är bara du, unik är du!

Tina:

Hade jag suttit i samma sits hade jag inte heller funderat det minsta på säljning. Men jag hade funderat på avlivning:( som man säger: "En död häst har inte ont"
Den dagen man köper en häst så tar man på sig ett stort ansvar att ta hand om den ända in i döden och man ska ge hästen ett värdigt och smärtfritt avslut! har det gått så långt att hästen har ont bara av att stå i hagen har man inte skött sitt "jobb" om ta hand om den ända in i döden!
Nu säger inte jag att Picasso har ont men om hon skulle börja påvisa att hon har ont tror jag att det är rejält för hon har en skalle av stål (?)

johanna larsson:

åh gud jag förstår dig verkligen! Ni passar så bra ihop också så det vore synd att slita isär er! Jag önskar att när jag är lika gammal som du, att jag har det som du typ. En underbar d-ponny som man haft ett tag och har det hur bra som helst med och en storhäst som man utbildar lite aa du fattar !

Jag har min c-ponny till salu och ingen kan förstå hur mycket jag älskar henne! hon är min bästa vän. Jag är dock lång på henne och jag vill fortsätta tävla och gå vidare, och hon är helt frisk och har hela framtiden framför sig. Vad vore jag för vän om jag hindrade henne från det hon älskar? Det kommer göra SÅ ont i mig att lämna bort min älskade flicka som jag fick 5 underbara år tillsammans med! Men så är det, och jag lämnar henne inte till vem som helst. Men tro mig ingen kommer kunna ersätta henne på flera år!

Men om man passar med sin ponny, om man har plats och råd och hästen kanske är gammal eller har en skada eller liknande.. så tycker jag du gör rätt i som du gör! För jag skulle gjort PRECIS samma sak!

oj detta blev en hel uppsats nu hehe, men du fattar! :) :)

Ha det bra, hälsa Picasso och Oprah hehe ;) ;)

Kommentera här: