Snart långledig

Sista jobbkvällen för denna vecka.. Två dagar alltså! Det är inte helt fel, haha 😉 Oprah och jag har myst i hagen i dag. Hon har blivit lite rastlös.. Men jag hoppas hon får komma igång snabbt igen efter veterinärkollen. Förhoppningsvis är det bara någon ”skitgrej”. Men man vet ju aldrig… Hältan känns så himla diffus så det kan vara så mycket, åtminstone en början till så mycket! Blö.

Hur som helst… Har ni sett senaste avsnittet av ”Dold”? Där svt granskar fallet om ”ridtränaren”? En tränare som jag faktiskt tränat för en gång i tiden. Jag skulle så gärna vilja skriva ett inlägg om detta, för det intresserar mig som bara den. Och det hade varit sååååå bra om jag lyckades få tag i mejlet som jag fått av honom för längesen. Men tyvärr lyckas jag inte hitta det… Det kanske är för gammalt.. Men samtidigt så känns det som att jag borde kunna fiska upp det på ett eller annat sätt… Hela situationen är så sjuk ändå. Men avsnittet är väldigt bra! Ni kan se det HÄR.

Inlägget får prydas med världens vackraste.

009 (3)

 

blogstats trackingpixel

Nästa vecka

Blööööö… Vi lyckades inte få någon tid till Axel i morgon. Det suger, så hårt. Men vi fick i alla fall en tid hos Linköpings stationerade veterinär. Men inte förrän nästa vecka. Hon kommer bara få gå och skrota i nio dagar utan att vi får veta vad som är fel, och det är plågsamt för en människa som mig. Jag vill få saker gjorda på en gång, jag har noll tålamod och svårt för att vänta. Fy. Men på onsdag nästa vecka har vi en tid på kliniken i alla fall. Och då hoppas jag få svar på varför hon är som hon är.

Hon är i alla fall glad och i dag busade vi ihop i hagen. Oprah bockar och travar utan att det ser ansträngt ut… Jag har så svårt för att förstå vad som är fel. Det gnager i mig.

LIN_2109

blogstats trackingpixel

TRUST Bett parerstänger Dr. Bristol

Här är Oprahs nya bett! Tyvärr har jag inte haft möjlighet att testa det på grund av hältan. Men förhoppningsvis kommer jag kunna recensera någon gång under den närmaste framtiden… Hur som helst så är åsikterna, eller snarare informationen, kring mittplattan på detta bett väldigt delad. På vissa sidor står det att plattan gör bettet skarpare än ett vanligt tredelat. Och på andra sidor så står det raka motsatsen, att det är snällare. Sådant tycker jag är väldigt spännande! Det får mig att vilja leta upp fakta och bilda mig en egen uppfattning. Så här nedan kommer ni få höra vad jag tror om bettet. För jag kan ju än så länge inte säga vad jag tycker, eftersom jag inte har testat det.. 😉

Mittdelen på mundelen är en platta… Och jag tror de flesta vet att ett tredelat bett ger mer tryck på tungan, istället för på lanerna som ett tvådelat ger. När du byter ut den vanliga, tjockare, mittdelen i mundelen mot en platta så blir trycket på tungan mindre. Det går att känna tydligt om man lägger bettet mot sin egen arm(bra tips). Och ju längre du gör mittdelen i mundelen, desto mer belastning får du på hästens tunga. Men i detta fall så är plattan lika lång som mittdelen i ett ”vanligt” tredelat bett. Så jag anser alltså, utan att ha testat det, att detta bett med platta är ”mildare”. Åtminstone mot hästens tunga då det ligger mer ”slätt”.

Vill ni se ett bra klipp som förklarar detta så kan ni kolla här, exempelvis.

Det ska bli jättespännande att testa detta på Oprah så småningom! Då ska jag ge er en mer rättvis utvärdering och tankegång om bettet och plattan :)

LIN_2062

LIN_2067

LIN_2069

LIN_2071

LIN_2072

LIN_2075

blogstats trackingpixel

Sprudlande

Jag förstår verkligen inte vad felet är. Oprah ser så fräsch ut till sitt yttre. Hon glänser, ögonen är klara och ansiktet avslappnat. Inget ”pain face” så långt ögat kan nå. Hennes personlighet är även samma, glad och nöjd. Detta gör mig ändå hoppfull. Jag är liksom inte orolig för att hon inte ska kunna hållas kvar i livet. Men det lär såklart bli tråkigt om vi inte kan få ha kul ihop på tävlingsbanorna.

Anyway, hon är mitt lyckopiller oavsett! Jag har inte ridit henne på tre dagar och det börjar sätta sina spår… Energin tar hon ut på mig när jag pysslar om henne. Hon pillar ÖVERALLT på mig. När jag böjde mig ner för att kratsa hennes hovar i dag så stack hon upp hela sitt huvud i min tröja. Så jag hade ett stort hästhuvud innanför tröjan, på ryggen… Oprah är inte blyg… Jag är hennes och det vet hon, haha 😉

Hur fin är hon inte? Inte kan man tro att hon är skadad

LIN_2029

LIN_2028

LIN_2036

LIN_2045

blogstats trackingpixel

Ingen rubrik

Jag slår upp datorn och öppnar upp ett inlägg, men jag vet inte vad jag ska skriva. Det tar liksom stopp. Livet vänds upp och ner på en sekund, från att helt plötsligt rida ett meeting med 0 hinderfel till att någon vecka efter trava runt med en diffus hälta. Och visst, jag kan uppfattas som överdramatisk och dra förhastade slutsatser när situationer som dessa uppstår. Men jag har liksom en anledning till att reagera som jag gör, det har ju aldrig slutat bra för mig.. Om ni öppnar upp min instastory så finns nu ett klipp från longeringen där.

Någon kommenterade i går att Axel kommer till Linköpingskliniken på tisdag. Det hade varit perfekt om vi kunnat få en tid då. Men tyvärr brukar Axel bli uppbokad väääääldigt snabbt, så risken är liten.. Vi får se vad de säger under morgondagen när jag ringer och bokar.

Hur som helst så kommer hon bli ompysslad i dag. Det blev hon i går också(såklart). Samt så gick jag en kort promenad med henne. Senare i eftermiddag så ska jag rida ut på min kompis häst.

069 (2)_edited-1

blogstats trackingpixel

And here we go again

Som jag skrev i går så upptäcktes en hälta. Oprah har känts lite ”knackig” under uppvärmingen i ett par dagar. Men den känslan har släppt när hon värmts upp. Och eftersom hon inte protesterat så har jag inte lagt manke till att grotta ner mig i den knackiga känslan. För som ni vet så är Oprah extremt tydligt när det kommer till smärta och besvär. Passar saker inte henne, eller gör något det minsta ont – då visar hon det, tydligt. Hon hoppade i förrgår och inget kändes konstigt på så vis. Det fanns ingen tvekan till att inte hoppa, liksom. Men jag hade ändå en dålig känsla i magen i går, så jag kände igenom henne lite extra noga. Hon var öm i båda frambenen när jag böjde och tryckte hårt från knä och ner. Då ville hon dra till sig frambenet. Vid longeringen så såg hon bara lite stel ut i ena varvet, men i det andra kunde en orenhet skymtas. Det släppte dock lite efter galoppen. Men kollade man noga så fanns en minimala hältan där.

Jag är såklart uppgiven och undrar vad som står på… På måndag ringer jag till Mälaren Hästklinik och bokar tid för koll. Jag hoppas Axel har planer på att besöka Linköpingskliniken inom kort, annars får jag använda mig av deras stationerade veterinär. Dock skulle det kännas bäst att ha Axel, eftersom han har skött hennes grejer från första början – och gjort ett fantastiskt jobb.

Det är svårt att sätta ord på känslorna som uppstår. Jag tänker det värsta, som i vanlig ordning. Samtidigt så säger min magkänsla att det inte är så jättefarligt ändå. Inte så att hon inte skulle kunna klara av ett liv som promenadhäst eller för lättare träning. Men jag kanske kan tvingas ge upp mina tävlingsambitioner med henne. Slänga in handduken där liksom. Det är jättetråkigt i sig, eftersom vi båda älskar att tävla. Men vi får väl se hur denna soppa slutar. Oavsett vad så kommer jag göra mitt bästa för att hon ska få ett så fantastiskt liv som möjligt. Hon är min stjärna och bästa vän.

DSC_0216_edited-2

blogstats trackingpixel

Oren

Oprah har känts lite knackig i ett par dagar. Hon har dock inte protesterat under ridpassen eller under gårdagens hoppning, så jag har inte trott att det ”varit något”. Utan mest stelhet, liksom. Men jag longerade henne i kväll och såg att hon haltade minimalt i ena varvet. Jag ger snart upp och börjar med frimärken istället.

Känner inte för att skriva så mycket. Jag är bara off. Vi hörs i morgon.

LIN_1787

blogstats trackingpixel

Fredag och helg

Full fart mot helgen! I dag jobbar jag länge så det blir nog bara en skrittur för Oprahs del i kväll. Tänkte testa det nya bettet lite försiktigt så får jag se vad hon tycker. Alltid lika spännande! 😀 Utöver det så kommer jag ta det luuuugnt i kväll. Lördag och söndag bjuder på en hel del aktiviteter. Fy! Haha… Tur jag bara jobbar måndag och tisdag nästa vecka. Då får jag lite semester och tid till mig själv samt vänner! Jag har så dåligt samvetet över att jag inte hinner umgås med mina ”icke-hästvänner”. De hör av sig och vill ses med jämna mellanrum. Men vardagarna är kaos, och helgerna fylls snabbt upp med annat. Jag måste liksom planera ett par helger i förväg. Det är helt omöjligt att göra något impulsivt med mig, åtminstone i livet som jag befinner mig nu, hahaha. Det låter så sjukt! Men det lättas väl upp snart, I hope!

Det skulle ju inte sitta fel med en fet godispåse i kväll…

LIN_1865

LIN_1867

blogstats trackingpixel

Kvällens hoppträning

Dålig känsla träningen igenom! Då Oprah fått skav av sitt guldvingsbett så har hon ridits på det supermjuka ”nappbettet” från Beris samt det mjuka bettet från Trust. Hon har, på grund av denna extremt dåliga variation(haha), fått en tendens till att hänga sig lite på bettet. Och i dag fick jag verkligen kvitto på det… Hon blev jättestark och svårt att reglera. Redan under framridningen så kände jag hur hon låg på i handen. Och ju mer jag jobbade henne och försökte få henne på bakbenen, desto mer la hon sig på bettet. Då blir det ingen trevlig känsla att styra upp mot hinder… Så ja, träningen gick väl därefter vilket gjorde mig ganska så frustrerad.

De mjuka betten är bra att variera med, men att rida på dem hela tiden som jag fått göra nu, är inte optimalt i längden för Oprah. Betten inbjuder till att ta stöd och suga, men nu har det blivit fööööör mycket. Jill sa det själv efter träningen. Bettet har blivit för snällt, åtminstone att hoppa på. Tack och lov så fick vi med oss ett bett hem. Det med parerstänger och platta som jag visat här nedan! Ska bli jättespännande att testa! 😀

Det finns lite snuttar från träningen på min instagram! Materialet var inte vettigt nog till en film på youtube. IPhone kvalité… 😉

DSC_0640

Btw, en fråga om psykisk ohälsa… Det är ju ganska vanligt numera, trots allt. Så någon här bör väl kunna svara på min fråga… Vart vänder man sig om någon i sin närhet mår dåligt och blir helt psyko? Alltså agerar aggressivt utåt? Behöver hjälp – nu.

blogstats trackingpixel

Hon är så vacker

LIN_1989_edited-1

blogstats trackingpixel
Follow on Bloglovin
Menu Title