Yrväder

I morse fick Oprah komma ut i skogen igen. Denna gång på ridvägen där man måste rida i kuperad terräng bland grenar och stockar. Oprah är väldigt fram och på i ridningen, lite som ett ånglok. Detta resulterar i att jag måste smygbromsa henne även i skritten när vi ska rida i denna typ av terräng – annars lär hon stupa. Och nu i skrivande stund så kan jag dra paralleller till hoppningen. Oprah är precis likadan här – hon ångar på = jag sitter med handbromsen i. Vår tränare har sagt att jag måste våga släppa på handbromsen, och låta Oprah rätta till sina egna misstag – även om det innebär att hon kanske gör plockepinn av ett hinder. Men det får henne förhoppningsvis att tänka efter själv, och inte bara plöja på när det behagar – utan själv tänka tillbaka och bromsa upp lite vid varje anridning eller i hinderserier.

Det är som sagt likadant ute i skogen. Hon tänker inte, hon bara plöjer bland buskar och träd. Jag vill ju trots allt inte att hon ska snubbla över stockar, stockar som innebär att hon måste ta höga steg, men samtidigt borde det inte vara min uppgift att hålla henne på benen… Det, om något, borde vara hennes uppgift. Eller? Jag lät i alla fall tyglarna hänga för att se hur Oprah redde ut situationen, likt när hon ibland sticker vid anridningarna mot hinder(väldigt sällan det händer längre tack vare vår nya tränare och tänket ovan).

Hur klarade hon det? Tja, jag är väl glad att vi kom ut ur skogen hela, haha… För hon drog inte ner på tempot… Däremot så var hon kvick i tassarna, men jag skulle önska att hon tänkte lite mer tillbaka, att hon sätter sig på rumpan och trampar igenom terrängen lite mer ”ordentligt”.

Hur gör ni med era hästar? Hur skulle ni göra i denna situation, och varför? Hit me!

Annars gick allt toppen! Hon sätter galoppombyterna såååååå fint nu! Åh, jag blir så glad! 😀

LIN_0141

blogstats trackingpixel
Comments 12
  • Daniela

    Jag hade en medryttarhäst som bökade sig fram i skogen om man inte bromsade honom konstant, så jag la fast en gammal snokrem i d-ringarna på sadeln och höll bara i den + tyglarna i änden och lät hästen reda ut det. Han snubblade och rev hela skogen med oss haha, men fortsatte med det typ varannat pass i skogen och efter typ två veckor började jag märka att han började bromsa upp sig av sig själv och faktiskt lyfta på benen. Typ en månad tog det före han anpassade farten efter terrängen. Satt med hjärtat i halsgropen så det var bra träning för mig också att våga släppa på kontrollen 😉

    Reply

  • Evelina Blomqvist

    Haha – jag kör samma metod. Långa tyglar och hoppas på det bästa. 😉 Mycket kan jag göra för hästarna – men gå får de ta mig tusan göra själv!

    Reply

  • Lisa

    Jag resonerade på samma sätt som du med min lilla MiniOprah här hemma, då hon antingen blir upprörd när man försöker hålla in henne, eller så tar hon igen det genom att gå ännu fortare :’) Om man säger såhär: vi har ägt henne i 10år, ridit så lika länge – men hon ilar fortfarande. Det spelar inte någon roll vad det är för typ av terräng – fort går det. Hon är 22år nu (och c-ponny) så inväntar ett mirakel haha. Ska tilläggas att om jag rider storhästarna 50min, och tar min lilla dam ut på samma runda, tar det 40min (?) och då skrittar fram/av längre med henne…

    ”Robin säger när hon vill ha det, hur hon vill ha det och varför hon vill ha det. Och jag lyder”

    Oprah och Robin är faktiskt ganska lika; ”bestämda” (minst sagt *host host*), gula och ston”.

    Reply

  • v

    Låter som min unghäst som inte riktigt har koll på var han sätter sina hovar och verkar tro att jag ska se efter honom hela tiden haha. Han tror tyvärr han kan kolla åt ett håll och gå rakt fram… har ju resulterat att vi gått in i x antal träd, buskar och annat för jag släpper och låter han inse sina misstag

    Reply

  • Cecilia

    Har en Nordsvensk som är lika dan. I princip bara ”plöjer” genom skogen. Han är van att GP u skog och mark men väldigt snubblig. Med honom kör jag samma mestis som du. Långa tyglar så han kan balansera. Men ger honom ett tungt säte så att han inte kommer fram alldeles för fort. Ich självklart läsa av terrängen i tid, så om du bedömer att det inte är lämpligt. Kunna styra av utan en tvärnit. Lycka till!

    Reply

  • Meja

    Jag har en d ponny som är väldigt snäll men oförsiktig (han är bara 6 år), han blir inte så ånglokig bara oförsiktig å snubblar, jag brukar där det är ”släta” fina vägar rida öppna/sluta, skänkelvikning övergångar och tempoväxlingar då man ändå har hästen framme för skänkeln av ”sig själv”. Det tycker jag får dem lite mer tillbaka och lite mer att de lyssnar på vikten osv så att man får dem ”på” bakbenen. Sedan brukar vi rida i mycket backar med stenar osv (vi har dåliga ridvägar vid oss) och då får han lösa sakerna själv, vår klätterbacke är alldeles stenig och den är jobbig för min ponny så där får han lära sig att backa upp lite, samma sak i en backe som vi brukar rida ned för ! så där det är bra väger har vi korta tyglar och ”jobbar lite” och där det är dåliga vägar får de lösa saker själv

    Reply

Lämna ett svar till Linn Ztrelin Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Follow on Bloglovin
Menu Title