Det tar sig

I dag kändes Oprah jättefin. Vi tog en svängom inne i ridhuset och jag inledde passet väldigt okomplicerat. Hon fick gå lång och låg, precis som hon gillar. Jag började sedan trava, åter i en låg form. Vi körde lite tempoväxlingar och övergångar, sedan ett par öppnor och slutor. Väldigt simpelt och under en kort tid. Därefter övergick vi till galoppen. Där arbetade jag henne längre och vågade sätta lite mer tryck och krav. Tillslut blev hon jättefin. Men det tar sin lilla tid innan hon kommer till den fasen där jag blir nöjd.

Oprah måste man rida och ge tid för att hon ska släppa efter och bli mjuk. Det är lite annat i jämförelse med exempelvis Geniki, som är mjuk som smör redan vid uppsittning. Det är två helt olika typer av hästar, och även fast Geniki är lite ”speciell” så tycker jag ändå att Oprah är svårare att få loss. Eller ja, jag tycker inte det är svårt. Men jag tror att någon som inte känner henne skulle tycka det. Hon kräver sin ridning, och hon kräver sin tid. Men sen, sen sitter man på ett smörpaket – helt underbar. Vilken känsla!

Jag tror mycket på konceptet att lägga mer fokus på skrittjobbet, bara jogga fram i trav lite fort, och sedan sätta igång med galoppjobbet och lägga fokuset där… Jag minns ridpassen på Picasso, henne travade jag nästan aldrig på. Jag gick från skritt till galopp på henne direkt. Och jag tror det är jääääääätteviktigt att anpassa och känna efter vad som passar SIN häst bäst.

Oprah gick som en klocka i kväll. Hon är på gång min gula tjej!

Linnstrelin-6Foto: Johanna Blixbo

blogstats trackingpixel
No Comments

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Follow on Bloglovin
Menu Title