Allt får ta sin tid

Oprah fick gå ett litet pass i paddocken. Endast skritt och galopp stod på dagordningen, samt en hel del bak- och framdelsvändningar, för att få henne att sätta tyngd på bakkärran. Galopp – skritt – bakdelsvändning – galopp – skritt – bakdelsvänding osv. Inte så ”tvärt” dock, utan med lite ”andrum” emellan då hon fortfarande är inne i en igångsättningsfas. Hon skötte det bra i alla fall! :)

Geniki fick vila från fysisk aktivitet. Däremot fick hon arbeta psykiskt. Lastträning stod nämligen på schemat! Och jag har inte berättat det, men när vi hämtade Geniki så tog lastningen två timmar. Slutade med att vi fick lasta in en till häst, samt lägga en tröja över hennes ögon – för att sedan flytta ett ben i taget. Annars gick det inte. Hon slängde sig ut och höll på att falla bakåt ett par gånger. Men hon var trots allt tvungen att lämna tjejen som hon var hos då. Men det var på gränsen till att jag drog mig ur, faktiskt. Och jag kände ju inte Geniki då.. Men nu gör jag det!

Jag har lasttränat henne en gång tidigare. Fokuset då låg på att få henne avslappnad. För hon såg transport och lastbil som ett stressmoment, samt en ”big deal”. Jag nöjde mig ganska snabbt förra gången, hon gick liksom in i lastbilen med framdelen. Fortfarande osäker och misstänksam, men hon vågade. I dag däremot – i dag fanns det inga tvivel om att inte kliva upp på rampen och gå in i lastbilen. Hon var sååååååå duktig! Nästan så att hon tyckte att det var kul att få lastträna. Jag menar, vem bli inte glad av att få godis bara för att man kliver in i en bil? När Geniki klev in i lastbilen med alla fyra benen utan problem under ett par tillfällen så nöjde jag mig.

Hon tycker inte lastbilen, eller hela ”lastningssituationen”, är otäck lägre. Snarare tvärt om, det är kul att kliva på och utforska. Och denna utveckling har alltså skett tack vare två träningstillfällen på ungefär 15 minuter. 15 minuter. Om alla människor där ute fokuserade på sin häst, och inte bara ridningen, så skulle det inte finnas någon svårlastad häst. Är hästen svårlastad så är det endast på grund av en bristande kommunikation mellan människan och djuret, inget annat(med undantag för transportolycka etc). Våra djur blir vad vi gör dem till. Hästen är en avspegling av dess ägare, det går inte att förneka.

Geniki är en försiktig häst, men otroligt snäll. Det finns inget dumt i henne, hon behöver bara få känna trygghet till någon. Hon har ju stått i stall där hon varit ”en häst i mängden”, liksom. Och när man jobbar med hästar så förstår jag att det blir lite svårt att inrikta sig på en häst. Speciellt när hästen är lite ”egen”. Och det är väl därför som Geniki faktiskt blir utlånad, så att hon ska få bli ”the one”. Hon behöver det. Detta är verkligen en häst som kommer ge allt för sin framtida ägare. Åtminstone om ägaren ger henne 100% först, då kommer hon ge 200% tillbaka.

Nästa gång vi tränar lastning så kommer jag nog kunna stänga igen mellanväggen. Men skulle jag märka att hon inte är där än så kommer jag självklart inte ens försöka. Jag vill inte utsätta henne för något som hon inte, till 100%, känns redo för. Men hon är så himla duktig!

LIN_5583

blogstats trackingpixel
Comments 4

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Follow on Bloglovin
Menu Title