Dygnet och mig själv

Jag och dyngets alla timmar går inte hand i hand. Mitt liv går verkligen på turbofart och emellanåt förstår jag inte hur jag orkar. Just nu har jag två jobb, dels min heltidstjänst som materialhanterare(truckförare) på TMHSE och dels mitt jobb som bloggare på Spotlife. Båda jobben kräver full fokus och tid, för kan jag inte leverera så kan jag inte få ekonomin att gå ihop – så enkelt är det. Jag försöker ta så mycket övertid som jag kan på fabriken, men det är svårt när tävlingar kommer i kläm. För där har vi en till faktor som gör att dygnet rullar på – Oprah. Stallet tar, som många vet, också mycket tid. Men så här långt har allt funkat ihop. Två jobb och en häst, det är lagom för att jag ska hålla mig sysselsatt och totalslockna i sängen när jag har tid för det. Men som grädde på moset, som gör att allt blir lite mer turbulent, är min mamma som blivit sjuk(are). Hela mitt liv är som en tickande bomb just nu känns det som. Ibland önskar jag att människor som tar mig för givet kan byta liv med mig, för en dag. För det är just det, att människor i min omgivning ser mitt liv som en barnlek. ”Du åker runt på en truck och knapprar lite på din blogg”. Tja, om det vore så enkelt… :)

Tolka mig inte fel, jag älskar mitt jobb som bloggare och jag trivs fantastiskt bra på TMHSE. Men jag har fullt upp, hela tiden. Och nu när min mamma blivit sjuk så har det blivit ännu mer att göra och hålla reda på. Jag är ingen superwoman, så det är klart att jag är ständigt trött i både knopp och kropp numera. Det skulle vara skönt om andra människor förstod det, och som då inte pratar ner mig om jag inte kan medverka under vissa sammanhang. That’s it.

Blö, nu fick jag det sagt… Anyway, i dag blir det lugna puckar för Oprah. Har inte bestämt mig för vad jag ska hitta på med henne riktigt. Återstår att se!

DSC_0405

DSC_0415

blogstats trackingpixel
Comments 6
  • JenniferDressage.se

    Tråkigt med din mamma <3 Håller tummarna att hon blir bättre..

    Reply

  • Emma

    Men… tråkigt att ho blett sjukare :(
    Ta hand om dig!

    Reply

  • Zandra

    Jobbar själv i fabrik och efter att några truckförare fallit bort så ser man verkligen hur logistikgänget sliter för att få allt att snurra! Vi skulle inte klara oss utan våra truckförare så enkelt är det. Hoppas att du känner dig uppskattad när du jobbar och sliter, jag tycker iallafall att du är grym och din blogg är super intressant! Kram!

    Reply

  • Marie

    Beklagar att din mamma är sjuk,alltid svårt när ens nära blir sjuka.Men du vet nog vad du borde göra egentligen….prioritera INNAN kroppen slår i handbromsen. Det kommer garanterat att inträffa(been there-done that).Sätt dig ned NU innan det sker och fundera på exakt VAD som är viktigast och hur du ska prioritera för låter du det gå för långt så kommer du inte KUNNA prioritera….då kommer livet att göra det åt dig istället 😉 Och jo…du kan absolut förändra din tillvaro….dra ned på ”dyra saker” och lägg de pengarna på rätt saker. Jag vet att det låter skittrist men dina tatueringar….märkessaker till hästen….märkes-smycken….osv.Allt detta sammantaget gör att du ständigt måste jaga inkomst istället för att använda den tiden till häst-vila-mamma. Visst är jag svintrist men väljer du inte i tid så kommer du sen att sitta som ett vrak och varken kunna arbeta eller sköta häst…..ta hand om dig.

    Reply

  • Jessika

    Förstår precis, jag upplever också att många runtomkring mig ser på mitt liv som så himla lätt och soft. I själva verket är det kaos inombords och jag sliter som en galning för att få ihop allting just nu. Förutom att det är mycket att göra rent praktiskt med flera jobb, heltidsstudier och hästar så har det blivit stökigt inom familjen och det leder till så mycket oro som stjäl extremt mycket energi. Jag har blivit någon slags medlare som alla spyr ur sin skit på. Men ingen utifrån ser ju allt det där. Därför ska man alltid tänka på att man aldrig ser andra människors olycka, baksidan av deras medalj. Vissa skyltar i och för sig med den rätt så rejält, men de flesta av oss håller den för oss själva och något som kan verka vara ett helt otroligt bekymmerslöst liv kanske inte alls är det.

    Jag har åkt berg-och-dalbana i mitt mående några gånger under mitt liv och har lärt mig att sätta upp en slags spärr. Även om jag egentligen inte har tid att sätta upp den så har jag lärt mig att jag bara måste – för jag har bara ett psyke, en kropp, och den måste jag ta hand om. Utan den kan jag ändå inte fortsätta att tjäna pengar, utbilda mig, utvecklas med mina hästar eller vad det nu är. Jag har lärt mig att världen inte går under om jag bara ger 50% av all min ambition på jobbet imorgon. Inte nog med att världen inte går under, ingen annan märker ens att jag inte ger järnet. De tycker att jag jobbar på bra som vanligt, eller så har de nog med sitt. Min kropp verkar också ha satt upp sin alldeles egna spärr, för i hela mitt liv har jag haft jättesvårt att sova när saker har varit jobbiga. Nu somnar jag som en stock tidigt i kvällen och sover tungt genom hela natten, trots att jag bär på mycket inre stress just nu. Det är lite skrämmande för jag känner inte igen den reaktionen men samtidigt tar jag tacksamt emot den för den är helt klart att föredra framför att ligga sömnlös med ångest hela nätterna. Hoppas att du hittar dina vägar till att försöka prioritera dig själv och din kropp! <3

    Reply

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Follow on Bloglovin
Menu Title