Dygnet har för få timmar

De där med att få ihop timmarna på dygnet har jag också problem med och är man som jag en riktig perfektionist när det gäller tid har man de svårt, speciellt när man är hästmänniska. Jag tycker att man kunde få välja hur många timmar man behöver på ett dygn. Men nu till mina frågor, får du ihop det? Känner du att du orkar? Vad tänker du på för att inte helt plötsligt ge upp? Något liknande det hände mig förra året och jag är nu rädd för att börja rida igen för att just detta ska hända. Jag hoppade alltså av skolan och lade hästarna före min utbildning, inte smart. 

Hur tar du dig igenom en sådan dag? Hur kommer du upp på morgonen? 

Förlåt för så lång kommentar och hoppas du orkar svara på allt!
Kram

Svar: Jag förstår precis hur du menar… När Oprah skoddes i tisdags så var jag mör i kroppen enda till helgen. Jag menar, på måndagen gick jag upp 08:00. Jag gjorde stallet och började sedan jobba 14:30. Sedan jobbade jag till 00:00, var hemma 00:30 samt i säng vid 01:00. Sedan gick jag upp vid 04:30 igen eftersom Oprah skulle skos tidigt i Linköping. Efter skoningen var det stallet som gällde samt jobb igen från 14:30 – 00:00. Jag fick tre och en halvtimmes sömn på flera timmar. Det var kämpigt, verkligen. Och mina veckor är turbulenta. Jag känner att jag inte få den sömn som jag behöver…

Nu ska jag börja jobba ständig kväll. Då jobbar jag 14:30 – 00:00. Sedan är bloggen och mina sociala medier ett jobb också, lägger kanske 2 timmar om dagen – blir mer på helgen dock. Då redigerar jag bilder, kommer på bloggidéer, skriver inlägg, svarar på mejl etc. Det är allt mellan himmel och jord! Sedan har jag för tillfället två hästar. Och rider jag dem båda så tar min stallvisit ungefär fem timmar. En timme går åt till att utföra sysslorna, en timme per häst för borstning och sadling samt vård efter ridpass. Sedan avsätter jag en timme per häst åt ridning. Då med fram- och avskrittning på sammanlagt 20 – 30 minuter.

Med tanke på detta så ser mina vardagar ut så här(om jag skulle rida båda hästarna):

07:30 – uppstigning(äta frukost/göra mig i ordning)
08:00 – stallet
13:00 – förbereda inför jobb(äta lunch/duscha/sminka mig)
14:00 – åker till jobbet
14:30 – börjar jobba
00:00 – slutar
00:30 – hemma
01:00 – bloggar
02:00 – går och lägger mig

Det blir alltså ca fem och en halvtimmes sömn på mina dagar då jag arbetar. Men jag ska styra upp det så att jag lägger in hästarnas vilodagar på mina arbetsdagar. Så att jag bara rider en häst om dagen innan jobbet. Sömnen är viktig, liksom. Men det som frågades i kommentaren, hur jag orkar och vad som får mig att inte ge upp… Saken är ju den att min kropp inte orkar, egentligen. Sätter jag mig ner en minut så somnar jag, direkt. Därför måste jag hålla mig aktiv och sysselsatt hela tiden under mina vakna timmar, annars är det kört. Nackdelen kommer ju även när jag ska köra bil, då slår tröttheten till… Då får jag åka med hög volym och sjunga med. Men jag känner aldrig att jag på något sätt skulle vilja ”ge upp”. Jag måste trots allt jobba så här för att ha råd med Oprahs veterinärskostnader och allt hon kräver. Nu är det dock kämpigt på grund av att jag har Lillen också. Det blir två extra timmar om dagen ungefär. Men då tänker jag att han bara är tillfälligt, för det är han. Jag kan hålla ut i ett par månader till liksom! För det är kul, men det håller inte för min hälsa i längden. Sömnen är viktig, den får aldrig underskattas.

Kort och gott så är ju Oprah det som får mig att gå upp på morgonen, jag måste arbeta på detta viset för att ha råd med henne och allt hon ställt till med, haha! Sedan så är det bara fyra dagars arbete när det gäller kvällsskift. Så då har jag fredagar, lördagar och söndagar fria. Visserligen har de förhandlat om övertid, så jag kommer jobba några timmar på fredagskvällarna snart också. Men men, mer pengar! Haha! Och ja, snart kommer jag inte ha Lillen längre, så då kommer jag få min välbehövliga sömn hädanefter. Då blir allt mer ”normalt” och då kanske jag till och med kan få åtta timmars sömn. Det hade varit fantastiskt!

Jag antar att jag inte är ensam? Det känns som att vi hästmänniskor överlag prioriterar våra hästars välmående så mycket så att vi glömmer bort oss själva ibland.

LIN_5640

blogstats trackingpixel
Comments 10
  • Cornelia

    Jag jobbar i stall och pluggar plus har egen häst. Jag funkar bra på sex-sju timmar sömn jag behöver inte åtta timmar. Men en sak har jag lärt mig – att vara effektiv som tusan. Jag stressar inte på något sätt men för mig låter en timme per häst före/efter ridning sjukt mycket? Jag köper en timme för stallsysslor och en timme för ridning men det känns som att den andra timman kan kortas ner? Pyssla mysa och allt extra kan man ju göra på helgen, men det är okej att skära ner på det under vardagarna! Jag menar inte att man ska stressa eller slarva men bara vara lite mer effektiv för att hinna/orka med allting.

    Reply

    • Linn Strelin Post author

      Nej jag tycker det är lika viktigt att vara noggrann och umgås med hästen som det är att rida den. Och jag har inte tänkt skära ner på något, det görs av sig själv när Lillen åker. Tycker 30 minuter innan ridpass är minimum. Borsta är viktigt, det gör jag i minst 15 minuter.

      Reply

  • Manda Stillnert

    Jag kraschade totalt i höstas efter ha jobbat 100% på ett jobb som jag till slut inte trivdes med, sen hästen som skulle tas om hand om också, de funkade inte och den som fick lida var hästen. Jag orkar inte, var trött jämt och till slut kunde jag inte sova för att jag konstant var så uppvarvad. De är minst lika viktigt och prioritera sig själv som hästen, så sa helt enkelt upp mig och nu får vi se vad jag ska göra, men har kommit fram till att de är inte värt att slita ut sig själv för något man inte gillar bra lön eller inte ..

    Reply

  • Sabina

    Det är viktigt med före och efter vård. Och det är ju halva nöjet att matcha och funderar ut outfits, en väl klippt man etc etc. Jag har varit utan de i 3 månader då jag jobbat så pass mycket på miTT vanliga och utöver det haft 3 hästar på in och tillridning. Jag blev sedan helt slut körd så varje timme var planerad och knappt sömn. Men nu när jag endast har mina hästar kvar och efter 1 veckas uppehåll med ridning så känna de så roligt igen. Och vad jag saknat den där biten med outfits och efter pyrsel med massor gos. Men som du säger man håller ut vare sig man orkar eller inte för man vet att snart snart blir de bättre.

    Reply

  • Cissi

    Jag har precis fått ett wakeupcall.

    I 2,5 års tid har jag kombinerat väldigt krävande heltidsstudier, deltidsarbete med mycket övertid, styrelseuppdrag, åkt land och rike runt och hållit i föreläsningar, haft en häst i tävlingskondition och en liten hund här hemma. Med andra ord runt 200% sysselsättningsgrad + häst och hund, och däremellan ska man hinna ha ett socialt liv. Jag har dessutom 1,5 timmes resväg till skolan – enkel resa, så lägger 3 timmar på att pendla varje dag. Vem som helst kan ju se att ekvationen inte går ihop, men jag har blundat för det och kört på. När vi har haft som mest övertid på jobbet har jag sovit max 2 timmar per natt, ibland inte hunnit sova alls och så har det varit i upp till en månad åt gången.

    Nu under hösten har jag börjat känna mig less på allt. Underpresterar i skolan, underpresterar på jobbet, tycker det känns jobbigt att åka till stallet på kvällen och orkar inte gå riktiga långpromenader med hunden. Att umgås med vänner var bara att fetglömma. Men så insåg jag för nån månad sen att livet är här och nu! Ska jag pressa mig såhär i 2,5 år till, ska jag vänta i 2,5 år på att börja leva igen? Så jag tog helt tjänstledigt från jobbet, kommer dock jobba kvar på timmar, tackat nej till att föreläsa ett tag framöver, lät hästen ha en viloperiod (har unghäst så då kan man göra så haha) medan jag kom på fötter igen och kommer att tacka nej till mitt styrelseuppdrag till våren. Jag har helt enkelt tänkt till på vad som egentligen är viktigt, och helt plötsligt har jag kunnat träffa mina vänner flera gånger i veckan istället för nån gång varannan månad. Det här är den bästa och viktigaste gåvan jag nånsin gett mig själv. Man klarar saker i korta perioder – men man måste hela tiden fråga sig själv om det är värt det? När jag kände att jag inte längtade till stallet för första gången nånsin var det dags att dra i handbromsen.

    Så för all del, kör på så länge ni orkar – men var uppmärksamma och bromsa i tid innan det går överstyr! :) tappa aldrig fokus på vad som egentligen betyder något, vad som är viktigast för just er!

    Reply

  • Malinkalin.blogg.se

    Mina dygn har också för få timmar 😛 Håller med tidigare kommentar att det är viktigt att se när det är dags att bromsa. Tummen upp!

    Reply

  • Zandra Svensson

    Blir så avis på er som bara kan säga upp er för att få mer tid, hur gör ni? Jag har jobbat på samma troliga fabrik i 4 år nu och är döless men skulle aldrig ha råd att säga upp mig.. Då skulle hästarna få ryka direkt :/

    Reply

  • Emelie

    Jobbar också 2:skift på lager och sover ca 6timmar per natt. Suck! Men allt för min svarta prins!

    Reply

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Follow on Bloglovin
Menu Title