Jag fick låna en ängel för en stund

Och jag vill så gärna ha henne tillbaka. Det kommer aldrig finnas någon som kan fylla hennes plats i mitt hjärta. Picasso var och kommer alltid vara så enormt speciell. Hon var en sådan häst som jag önskar att alla någon gång kommer få uppleva, och ha chansen att äga. En häst som Picasso upplever man bara en gång i livet – om man har tur. Det fanns inget, absolut inget ont i henne. Hon ville alla väl och hon fick alla att må bra, eller åtminstone glömma sina bekymmer.

Picasso var en del av mig. Hade jag inte haft Picasso så hade jag inte drivit en av Sveriges största hästbloggar i dag och jag hade definitivt inte varit samma människa. Det var hos Picasso som jag kunde gråta ut under min tonårsperiod. Hon lyssnade alltid och hon var alltid lugn och trygg när jag satt i hennes box.

När Picasso blev en ängel så bröt både jag och Oprah ihop. Och den som någon gång har hävdat att hästar inte har några känslor och att de är tröga på grund av att de har små hjärnor, den kan dra en säck över huvudet. För sådana åsikter hör inte hemma här, inte i min omgivning och inte på min blogg. Det var nämligen inte bara jag som grät mig till söms om nätterna. Utan Oprah var minst lika hjärtkrossad. Under en månads tid tog det mellan 10 – 20 minuter för mig att få upp Oprah på hennes fyra ben. Varje gång jag skulle släppa ut henne på morgonen så låg hon bara där och pep. Ju mer jag pratade med henne desto högre pep hon. Oprah grät inombords för hon visste att hennes vän hade lämnad henne, för alltid.

Jag är säker på att djur är betydligt mycket smartare än vad vi vill få dem till.

YouTube Preview Image
Detta klipp har snart uppnått 50.00 visningar.

YouTube Preview Image
Så här betedde sig Oprah en månad efter att Picasso lämnade livet. Och det är milt i skillnad mot hur det oftast var.

blogstats trackingpixel
Comments 9
  • Nellie

    Vet inte om du kan se bilden då jag kopierade den från Google… Älskar denna bilden på henne, så vacker! https://cdn2.cdnme.se/1944417/7-3/006_51eed3fae087c35beab21d35.png

    Min ponny är väldigt lik Picasso, det har iaf jag upplevt från din blogg, alla Picasso inläggen är som om du skrivit dem om min ponny, i beteendet och tankarna – de tänkte på typ samma sett… Den eviga kämparglöden, viljan att göra rätt och inte svika någon, förneka att dem har ont och alltid är positiva och lugna. Hjärta av guld och skulle aldrig kunna skada eller vara elak mot någon. Okomplicerade i all hantering men svåra att rida (min ponny gör dock luftsprång, super känslig och stark, vilket skiljer sig lite från Picasso) Och jag håller med, man får bara en sån häst en gång i livet❤️ Jag är tacksam över att min ponny inte lämnat min sida än, även om hon börjar bli gammal och inte är så fräsch längre. Jag önskar jag hittade henne tidigare, när hon var yngre, så jag hann rädda henne från allt hon fått gå igenom. Precis som Picasso är även min ponny en import med ett hjärta större än någon annans❤️❤️

    Reply

  • Emma

    Min ponny somnade in dagen efter Picasso. Fick styrka tack vare din blogg. Min andra häst var också jätte sorgsen. I över en vecka rörde hon inte sitt kvällsfoder. Allt låg kvar morgonen därpå och hon betedde sig riktigt hängigt. Ja, hästar har definitivt känslor och dem förstår verkligen vad som händer. Tråkigt att somliga ska se på dem som känslolösa maskiner.

    Reply

  • viktoria

    så fint<3

    Reply

  • Johanna

    Åh ❤ Den som påstår att djur inte har känslor har då verkligen helt fel!

    Reply

  • Daniela

    Åh fy vad jag grät när jag kollade videon igen <3

    Reply

  • Amanda

    Så fin <3
    Jag vet också att hästar kan känna hjärtekross. Min mammas häst Musse var så himla orolig den dagen min Silver gick iväg för att änglarna skulle hämta honom. De var vana till 110% att bli lämnad själv i hagen medans två var ute och motionera. Men han kände verkligen på sig tror jag att, Silver kommer inte tillbaka. Sedan skrek han…. I veckor… Efter Silver….. <3

    Reply

  • Anna

    Gråter varje gång jag ser den videon, vartenda gång.. Så fin och så fantastiskt fin ponny <3

    Reply

  • Silja

    Jag tror verkligen de har känslor. När vi fick ta bort en av mina hästar blev den andra så gott som galen. De nya hagkompisarna fick springa för livet tills vi fick sära på dem, först nu 1år senare har hon börjat acceptera den nya kompisen :(

    Reply

  • Emilia

    Hej! Igär var vi på klinik med min häst, det hände något när jag var ute och red dagen innan, han tvärnitade och stod där på 3 ben.. Nere på kliniken röntgade de honom och hela hovbenet var krossat. De visste hur detta kunde har hänt när vi galopperade på en vanlig grusväg. Men det gjorde det. Så beslutet var enkelt, han fick somna in. Sluta att ha ont, för han hoppade på tre ben.
    Och Quintin var precis som Picasso tror jag, han ville alltid alla väl. Igår när han hade så ont och kunde knappt ta sig fram, ändå hoppade han in i transporten utan problem. Innan dom gav sista sprutan, så la han huvudet mot mitt. Precis som, vi syns på andra sidan. Detta gör så oerhört ont och jag vet inte om jag vill fortsätta med hästar. Jag är rädd att man ska bli såhär ledsen igen. Quintin blev 8 år, han hade ALDRIG varit skadad, och nu detta. Älskade häst❤️

    Reply

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Follow on Bloglovin
Menu Title