Står och stampar

Mina dagar är såååååå tråkiga. Jag hatar att inte kunna komma ut till stallet och känna att ”yes, i dag är ett nytt tillfälle att kämpa mot mina mål”. Men icke. Det värsta som finns är att alltid, alltid, stå och stampa på samma ställe. Så fort jag kommer igång med Oprah händer något – alltid. Jag hoppas, verkligen hoppas, att jag kan få lite flyt snart. Dessa år har varit en rejäl prövning för mig. Ibland funderar jag på om hästar är något jag bör hålla på med. Inget vill ju flyta på – även fast jag är otroligt pedant med allt. Frustrerande. Jag förstår inte vad jag gör för att förtjäna motgång på motgång. Jag försöker vara snälla mot alla människor, inte prata illa om någon och inte döma folk. Jag tar hand om mina hästar till fullo och lite till. Men ändå, ändå vill det alltid jävlas för mig.

Jag har, på riktigt, funderat på att gå till en spådam/medium. Fick ett nummer från min nagelteknolog och jag vill verkligen ringa och boka tid – men jag vågar inte. Skulle vilja få svar på så mycket frågor. Bland annat om ridsporten och hästarna är något för mig. För ibland undrar man ju? Eller hur? Men samtidigt – vad skulle/ska jag göra om jag inte är omringad med dessa fantastiska individer?

Nej, vet ni vad… Jag skulle ge vad som helst för att få tillbaks min ponny. Hon var och är den enda som jag skulle kunna ha ”bara för att”. Utan några tävlingsambitioner. Hade offrat precis allt för henne. Hon var helt fantastisk.

När/om jag hör av mig till spådamen/mediumet så vill jag att hon försöker kontakta Picasso också… Jäkligt flummigt MEN efter att ha pratat med min nagelteknolog så har jag inte kunnat bli annat än fascinerad.

040 (2)

041 (2)

043 (2)

045

048

049

050

blogstats trackingpixel
Comments 9
  • Emmy Laursen

    Så himla fina bilder på er! Jag tror verkligen att du och Oprah kommer in i ett bra flyt snart. Kram!

    Reply

  • gaby

    Hej Linn!

    Tänkte fråga om råd ang min ponny. Hon har nämligen otroligt svårt att koncentrera sig och är alltid jättenyfiken på omgivningen både ridhus och paddock. Hon är alltid jätterädd för löjliga saker och som om hon hela tiden är på vakt efter något som ska attackera henna… Hur många gånger man än rider i samma paddock/ridhus hittar hon alltid något nytt att flippa ur för…

    Har du några tips eller övningar jag hade kunnat träna på för att få henne att fokusera på mig och arbete?

    Tack, Gaby och ponnyn Soppan =)

    Reply

    • Linn Strelin Post author

      Sitt djupt ner i sadeln och tänk på ditt eget kroppsspråk. Eftersom du vet att ponnyn kan bli lite rädd och spänd så blir du säkert också det. Så försök vara avslappnad och lugn. Skyggar hon så bry dig inte! Och om hon fortsätter titta på läskiga saker så stället du hennes huvud bort från det läskiga :)

      Reply

  • Hanna

    Tycker verkligen du ska kontakta ett medium. Trodde inte helt på sånt hokus pokus, förrän min (sedan flera år tillbaka avlidna) mamma började ”hälsa på”. Uppsökte medium och fick kontakt med henne. Mediumet frågade/sa saker som hon inte skulle kunnat fråga/säga om hon inte pratat med min mamma. Bästa jag gjort, helt galet!

    Reply

  • Felicia Isaksson

    Tack vare ett medium kunde jag & min mamma hjälpa min ponnys djupa långsamt läkta skärsår att snabbare läka ihop. Min ponny Lina hade tydligen sagt att hon tyckte det var skönt när jag klappade henne på benet (där såret satt), förmodligen när jag var där och tvättade & grejade. Så innan mediumet gått fick vi lova att vi skulle klappa Lina på benet efter alltihop. När jag gjorde det började det blöda & rinna var ur såret – allt skräp kom ut, vi satte alltså igång blodcirkulationen. Efter det tog det bara ett par veckor och så var det läkt. (Sorry om det blev rörigt)

    Jag tycker fortfarande det är helt knäppt & hokuspokus, men fortfarande. Det hjälpte! Hör av dig, det kan vars drt häftigaste du varit med om.

    Ta hand om dig :)

    Reply

  • Johanna

    När min ponny gick bort var jag väldigt ledsen. Fick ett tips att en tjej pratar med bortgångna djur över en bild, låter fake ellerhur? Men ja gav det en chans, hon kostade bara 100 kronor då. Och ALLT hon skrev, och beskrev henne, stämde. Hon beskrev platsen hon var på nu, det var gamla sommarhagen, hon beskrev en hund som fanns på gården, hon beskrev stallet, hon beskrev småsaker jag brukade göra med min ponny, hon beskrev hennes humör.. Alltså denhär tjejen är 100 procents pålitlig. Det var de sjukaste jag varit med om, och som jag grät när ja läste allt. Rekommenderar henne verkligen för det blev lättare för mig att släppa sorgen efter jag fick höra att hon hade det bra. Hon heter Sweettarot både på fb, instagram och hennes hemsida. Rekommenderar henne och du kommer inte ångra dig!

    Reply

  • Malin

    Hej, första gången jag kommenterar här tror jag. Är en lite äldre läsare som ”tjuvkikar” för att få tips om annat än hästar även om jag har ett långt förflutet inom ridsporten.Nu hoppas jag att du inte tar följande som kritik för så är det inte menat. Men jag tror att det inte riktigt är du som skrivit detta inlägg. Jag tror att skribenten egentligen heter ”Sorg, saknad, stress, frustration och höga krav”. Och det är helt okej! Men jag hoppas att du kan se igenom texten att det är sorgen som för ordet, du får inte tappa bort dig själv i sorgens skuggor eller låta livet självt stressa dig.

    Jag skulle inte råda någon att kontakta medium eller liknande. Visst om det känns som enda vägen. Men tänk på att det lika gärna kan leda in i en tankehärva man aldrig kommer ur! Andar, själar, änglar eller vad som – dina hästar får du aldrig tillbaka rent fysiskt och det här med röster från andra sidan är en så väldigt ”luddig” värld. Du fattade rätt beslut. Du har inget att bli beskylld för. Saknad kan göra ont som h*****te rent fysiskt. Men det kommer att bli lättare att bära. Det är okej att vara ledsen, sorgsen, arg m.m. Man är aldrig mindre värd – det är endast ett tecken på att man har ett stort hjärta.

    Jag har förlorat många djur på kort tid, 3 hästar och ett fem veckor gammalt föl bland annat och jag blir nog aldrig mig själv igen eftersom det också fanns många tragiska omständigheter. Men en sak som jag faktiskt haft stor hjälp av är en ”mental bild” eller ett slags känsla som jag bär med mig; att min ”flock” den går alltid med mig även om de inte syns för blotta ögat, den kärlek de gav den finns alltid kvar och var de än är nu så bär de med sig en bit av mig. Jag går aldrig ensam.

    Varför det händer tråkiga saker för dig upprepade gånger? Jag tror nog att du redan själv skrivit svaret. Du är en godhjärtad person. Tyvärr innebär det också att man får mer än sin beskärda del av tråkigheter. Det är inget du gör som är orsaken, det är inte ditt öde, du är inte en vek människa – det är något som ”bara” blivit så. Ibland är det bättre att inte rota i saker, man får försöka stå upprätt i att vissa saker de är. (Shake it out, shake it out)

    Gällande Oprahs skador eller problem har jag inga råd att ge, men jag tror att det kanske kunde vara idé att höra med Kenneth för tömkörning t.ex.

    Hoppas det lättar!

    Reply

  • Mikaela

    Känner likadant med både hästar och jobbet.
    Känns som om jag inte ska hålla på med hästar längre, antingen blir hästarna (medryttarhästar) halta eller så blir det tjafs mellan ägaren och mig…
    Försöker vara alla till lags hela tiden men man får inget för det, blir tjafs tillslut iallafall.
    suck…

    Reply

  • Chessikatt

    Så otroligt fina ni var.

    Jag känner igen det du skriver, jag hade världens otur och fick ta bort min älskade, älskade häst i somras. Nu ska snart min mammas häst, som också står mig mycket nära och har gjort så i 17 år (hela hennes liv), också avlivas och jag orkar bara inte! Jag har hela tiden levt på hoppet att det skulle vända för henne och att hon mirakulöst nog skulle bli bra igen, trots att veterinärerna sagt att hon inte kommer att bli det För jag tänkte att detta KAN bara inte hände mig två gånger! Men så gör det det i alla fall… :'(

    Reply

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Follow on Bloglovin
Menu Title