Picasso

Picasso
*2003
D-ponny
Hollänsk import

Picasso är min första egna häst som jag köpet för min helt egna månadspeng. Detta underbara sto blev mitt 14 november 2007. Då var jag nyss fyllda 14 år och fick denna underbara fyraåring. Men min och Picassos resa har inte varit någon dans på rosor. Vi har gått igenom extremt extremt mycket tillsammans. Månaden efter köpet blev hon halt, vi röntgade henne och fick då reda på att hon hade broskbildningar i båda bakbenen. Veterinärerna sa att hon skulle säga stopp på LC nivå, att hon inte skulle vilja hoppa. Vi hörde då av oss till säljarna som var hästhandlare. Dom sa att vi fick byta häst om vi ville men jag sa nej. Mitt fina skäcksto skulle inte bli utbytt bara för att jag inte skulle kunna tävla.
 
Jag utbildade henne och upptäckte att jag hade fått mig ett riktigt energiknippe. En het liten rödhårig individ fast med ett hjärta av ren guld. Tiden gick och jag fick en kommentar från en person som gjorde mig extremt ledsen. Kommentaren löd:
 
"Det kommer att slå över i huvudet på den där ponnyn en vacker dag så överkokad som hon är"
 
Det var det värsta jag hört. Jag fortsatte kämpa med Picasso. Vi har haft många bakslag men jag har aldrig mött någon så hinderglad och ärlig häst som henne. Dock kom bakslag efter bakslag. Picasso hade hovbroskförbening på båda framhovarna. Ännu en kepp i hjulet..
 
Men Picasso och jag fortsatte tävla. Tills den dagen kom då hon stannade två gånger på en tävling av ren vilja. Det visade sig att Picassos båda framhovar var så gott som lösa. Dom hade gått av.. Min ponny hade alltså hoppad två klasser med lösa framhovar. Hon hade döljt det så mycket att jag inget märkte, tills stoppen kom..
 
När hon frisknade till sig från detta så fortsatte vi att tävla och ha kul. Sedan kom nästa bakslag vilket var i början av förra året. Jag var på ett läger med min klass under en veckas tid. Mina föräldrar tog hand om mina hästar men mamma ringde till mig varje dag och berättade att Picasso inte var sig själv, att hon saknade mig. Detta var inget jag tänkte på för jag kunde inte ta mig hem på något sett. Men när jag sedan anlände hem så gick jag ut i Picassos hagen, hon mötte mig inte.. Istället höjde hon bara huvudet och kollade glatt på mig. Sen brast det. Det var som att alla hennes försök att dölja smärtan släppte. Hon började skaka.
 
Jag gick med henne i ridhuset och kallade på veterinär. Picassos kramper blev svårare och svårare. När veterinären kom försökte både jag och min mamma stadga upp henne eftersom hon hade svårt att stå ordentligt. Hon hade så extrema kramper att veterinären trodde att Picasso skulle lämna livet den natten. Blod flöda och allt var spänt.. Men min ponny kämpade. Hon kämpade för oss. Veterinären sa att Picasso är som en islandshäst, dom försöker visa sig starka annars blir dom utstötta ur flocken. Men Picasso litade så mycket på mig att hon kunde visa sig svag.
 
En månad efter den tragiska händelsen var min underbara varelse på tiptop och nollade två LC och LB klasser. Och så har det fortsatt. Vi hade en svacka i höstas när hennes nacke och bakknä inte var som det skulle. Jag märkte att hon inte var som vanligt men jag lät andra personer testa henne för att se ifall dom kände något fel. Dock kunde dom inte känna något. Men jag gjorde det. Något ynka stämde inte. Och den signalen måste man ta tydligt eftersom Picasso gärna döljer smärtan. Equiterapeut fick komma ut och kolla på henne. Och visst hade jag rätt. Det var nacken som spökade. Men efter lite behandlingar så blev hon bra igen!
 
Picasso är en så speciell ponny. Hon är min bästavän och ställer alltid upp för mig. Detta som jag valt att ta upp nu är bara en kort bit ur hela vår historia. Picasso mår idag bra och tränas utifrån sina egna förutsättningar. Hon har dock visat att veterinärer också kan ha fel. Idag går Picasso LB klasser i hoppning och kommer fortsätta ligga på den nivån några år till!
 
Världen bästa vän <3
 
 
 
Picasso under en LB.

Kommentarer:

Victoria:

Tjena vilken jädra otur i turen du har haft med dina hästar. Och jag som tyckte att jag har haft otur. Nu förstår jag vilken resa från att allt det där med fullblodet till Picasso.. Du tar verkligen hand om dina hästar på bästa sätt!!!

Tova:

Vilken otur ni har haft.
Älskar att läsa om dig och Picasso, det syns så tydligt att ni älskar varan.
Du är en förebild för mig linn!

Kommentera här: