Cappuchino

Cappuchino, även kallad Putte var namnet på min första storhäst som jag köpte den 16 juli 2010. Innan han kom till mig så hade han enligt förra ägaren fart runt på många olika tillridniningar runtom i Sverige. Anledningen till det var att han ansågs oridbar och därför ville personerna inte ta sig ann honom.

 

När jag fick hem honom hade han en enorm underhals, trekantig rumpa, utstickande revben, dåliga ryggmuskler och framförallt inget liv i ögonen. Han var ett rent projekt. Han var även åtta år och felriden. Ingen ärlig framåtbjudning vilket gjorde att han var svår att lägga rätt på hinder. Om han nu tänkte hoppa vill säga.. Oftast la han på en tvärnit och såg spöken i marken så fort hindrena kom upp på ca en meter.

 

 

Månaderna gick och det blev september. Jag startade en pay and jump på honom där han gick runt felfritt på 90 cm. Då kändes det verkligen som att vi var på rätt väg. Tills dagen kom då jag fick känna att jag levde. Jag skulle rida på stubbåkern som fanns utanför stallet och jag kände att han var lite stretig och nöp åt i högertygeln. Då tog jag ett ordentligt ledande tygeltag till höger och i nästa sekund så låg vi båda på marken. Han slängde sig baklänges på en millisekund. Som tur var slungades vi åt var sitt håll och han sprang hem till stallet. Men jag låg kvar med smärtor i hela ryggraden. Min kompis som skulle fota mig under detta ridpass fick allt på bild. Hon fick springa efter hjälp och sedan kom ambulansen. Jag fördes in på bår och åkte direkt in till akutröntgen.

 

Timmarna gick och smärtan var obeskrivlig! Fick smärtstillande och låg nervöst och väntade på vad röntgen skulle visa. Tillslut kom läkaren in och konstaterade att jag nästan krossat tre kotor i ryggen. Min ryggrad hade slagits ihop i fallet då jag satte mig på rumpan och föll sedan ner. Jag fick beskedet att jag inte kunde börja rida för än året därpå, ett halvårs uppehåll från ridningen alltså. Jag var tvungen att gå på sjukgymnastik och bygga upp muskler runt de demolerade kotorna för att stabilisera ryggen. Gymnasiet kunde jag inte gå i under den tiden. Men mina lärare var så förståeliga så när jag kom tillbaks fick jag knappt något att ta igen.
 
Det var där jag startade bloggen. Läsarna fick följa min resa tillbaks i sadeln igen. Jag började tjuvstarta ridningen lite på min ponny men jag väntade med att rida Putte tills jag verkligen fick rida ifall något skulle hända igen. Så under januari 2011 var jag tillbaks i sadeln igen.
 
 
Under 2011 kämpade jag på som bara den med honom. Vi hann starta två tävlingar. En på hemmaplan där vi hoppade en 90 cm klass. Oturligt nog rev vi sista hindret men jag var mer än nöjd i vilket fall. Andra tävlingen ägde rum i Boxholm där vi startade en 90 cm klass och en 100 cm klass. I första klassen var vi felfria och i andra petade vi första hindret. Han överhoppade sig något otroligt och föll på bakbommen som var en oxer. Otur! Sedan skulle vi starta vår tredje tävling i Kinda. Det var där allt bara gick utför. Jag hoppade upp på honom och han drog igång en rodeo bland alla hästtransporter. Jag lyckades hålla mig kvar och hoppade av direkt när jag fick chansen. Veckan efter åkte vi in till kliniken och där konstaterade dom kissing spines. Cappuchino blev behandlad och ett rehabschema gjordes.
 
När han blev bra började jag träna och allt gick halvbra. Sedan började det bara gå utför under 2012 igen. Hans rygg började åter igen att spöka och vi åkte in för att kolla igen. Kissing spines var bara förnamnet. Det fanns inget ett diskutera. En andra behandling skulle inte vara rättvist mot honom, han skulle aldrig kunna bli bra och kunna aktiveras ordentligt igen. Han skulle inte få ett rättvist liv och den fysiska träningen som kan krävde. Jag beslöt mig för att låta honom somna in.
 
Den 23 april 2012 lämnade mitt fina fullblod jorden för att galoppera på de evigt gröna ängarna utan ryggproblem.
 
Han hade så mycket att ge. Hopptekniken var så otrolig. Han hoppade hinder på 150 cm som en baggis. Utan att ta i. Men tyvärr fick han inte den kroppen som han förtjänade. Om han hade fått rätt träning från hans första levnadsår så hade han varit i eliten idag.
 
Fila i frid Cappichino 2002 – 2012
 
 
 
 
Dessa två bilder var de sista jag tog på honom. Det var bara minuter innan avlivningen. Han var så vacker..
 
 

Kommentarer:

Majsan:

Usch Gud vad tråkigt..:( min häst har oxå kissing spines på 2 ställen fick ha henne nere i Helsingborg i över 1 månad..inte kul..:(

Denise :

De är tråkigt att du fick ta bort honom men när jag läser allt om honom får jag sån motivation att komma någonstans med mitt fullblod, ingen trodde att hon skulle kunna hoppa ett hinder på 90cm men de ska jag bevisa att vi kan och de är tack vare dig Linn:)

Denice:

Jag hade också ett fullblod som jag trillade av och komprimerade två ryggkotor på. Vi fick ta bort honom i februari...

Jag är fortfarande inte helt bra, dock hade jag en mycket mindre skada än du hade. Så hur gjorde du för att bli helt frisk? Känner du fortfarande av det?

Emmy:

usch vad tråkigt att läsa.. hört om många fall med detta hemska kissing spines..
Men jag tänkte bara fråga, hur märkte du att han hade ont i ryggen? Ömmade han eller var det detta med att han for iväg när du skulle sitta upp?
Det är ju en hel vetenskap dehär med hästryggar och min ponny har återkommande ryggproblem, men ingen vet varför och hon reagerar med att ömma när man trycker, bli svullen över länden och bli lite tjurig när man rider men inget mera.. Hade varit roligt om du kunde göra ett inlägg om dina erfarenheter! Kram o tack för en grym blogg! :)

Kommentera här: