Jackan med stort J

Som jag redan nämnt så fyndade jag en Kingslandjacka hos Charies för 899 kronor, ord pris 1399 kronor. Lämnade in den för brodyr i fredags och orkar knappt vänta på att få se resultatet! Om det blir som jag tänkt så kommer det se ut såhär. Det blev en röd jacka tillslut. Velade lite fram och tillbaks. Höll i en marinblå först men valde sedan den röda då jag redan har en marinblå bomberjacka. Nu ger jag mig ut på jakt efter en svart softshell!
 
Längtar otroligt mycket till att se resultatet och kunna använda den tillsammans med mina röda tretorn! :D
Sedan ska även Webriders logga broderas in också ;)
 

Kommentarer:

Anonym:

Kolla trinityreklam.se dom har softshell jackor.

Sara:

Var broderade du jackan någonstans? Jättetacksam för svar :D

Svar: Clabris i Mjölby :)
Linn Ztrelin

Andréa:

Hej!
Läste lite på din blogg om din olycka. Att du liksom vaknade upp efter detta. Helt otroligt att det är någon som har en så lik en historia min egen..

Jag fick också en häst över mig, en stor tinkervalack med sadeltvång (Jag visste inte detta då, och han var otroligt mycket riden förr, problemet uppdagades sent)...
Första gången jag red honom gick superbra, så när på en massa bocksprång. Han hade precis blivit helkroppsröntgad och genomkollad från topp till tå, han var frisk enligt alla veterinärer.
Andra gången ledde jag ut honom på gräsbanan där jag ridit honom dagen innan. Jag sitter upp, han känns lite "tragglig" och vill inte gå fram för skänkeln. Så jag trycker till hårdare med skänkeln, och han kastar sig som en katapult baklänges. Lyckligtvis rycker jag reflexmässigt i högertygeln så att vi ramlar bakåt, åt sidan, istället för rakt bakåt. Så det är "bara" mitt ben som hamnar under hästen...

Ägaren till hästen kör mig till akuten, och där konstateras det att ledband, mjukdelar, senor är ett enda trassel, och på detta ett antal frakturer i fotled och fotben....

Med mina 3 månader på kryckor, och ytterligare 3-4 månaders rehab, fick jag en helt annan syn på min träning och förståelse för hästarna.. Jag tänkte helt om, började med Natural Horsemanship på allvar, satte mina egna hästars välmående framför allt annat, mer än förut, gick från rasthagar till stora yviga gräshagar, gick igenom min ridning och sits till 100%, ville ändra alla småfel, varenda sak som jag förstörde för hästen i ridningen, som kanske var så litet att det knappt syntes för blotta ögat....

Jag ville att mina hästar skulle visa att de var lika lyckliga med att ha mig på ryggen, som jag var över att få sitta på dem...

Jag fick ta bort båda mina hästar en tid senare, under samma år, den ene hade ett medfött fel som missats, och den andre skadade sig bara några veckor efter jag skadat mig. (Han skadade bägge bakbenen när uppfödaren skrittade ut på honom i skogen....)
Jag förstår hur innerligt du saknar din Cappuccino! Vilken tur att du hade dina två andra hästar att luta dig tillbaks mot!

Jag skaffade aldrig ny häst efter att mina försvann... Jag borde nog ha gjort det, tror jag såhär i efterhand. För sorgen blir, som du skrev, mycket större när man inte har något nytt att ägna tanken åt...
Men någon gång igen kommer jag skaffa häst, det finns inga andra alternativ! :)

känns bra att någon gått genom samma fas i livet som jag. Smärta och olycka händer också även av en mening. I detta fallet var det en ny dörr som öppnades ihop med mina ögon.... :)

/Andrea

Svar: Tack för att du delade med dig av din historia! :)
Linn Ztrelin

Kommentera här: