Allt har en mening

Många kämpar sig igenom svåra stunder. Vissa kortare perioder och andra får kämpa på dagligen för att hålla gnistan uppe. Vissa har det bättre än andra, det är bara att konstatera. Det gäller att vara stark. Oavsett om det har med hästar eller i den "vanliga" vardagen att göra. Vissa kämpar med sin envisa ponny, vissa kämpar med att komma tillbaks efter en ridolycka, vissa kämpar med att försöka komma över sin hästs bortgång och vissa kanske till och med kämpar mot mobbning.
 
Vad vill jag med detta inlägg? Det är säkert en fråga som ni ställer er nu.. Men jag vill dela med mig av mina svåra stunder och hur jag bearbetade dom. För vem vet, jag kanske kan få någon att fortsätta kämpa och faktiskt förstå att ljuset i tunneln inte är så långt bort?
 
Ni som följt mig länge vet att jag varit med om en ridolycka och även förlorat min häst som jag kämpade länge med. Men hänger jag läpp för det? Nej, inte nu längre. Såklart är det rejält dystert när allt kommer men jag tänker alltid att det finns en mening med allt som händer. Saknaden av Cappuchino är stor men det finns ingen idé att grubbla på den biten. Jag kunde inte gjort något annorlunda och jag kan inte göra saker ogjorda.
 
Vi börjar med ridolyckan. Allt händer av en anledning. Innan ridolyckan så började min motivation att sjunka till botten vad gäller Cappuchino och träningen. På den tiden sa alla att Cappuchino bara var dum, han var styv i korken och likgiltig. Det kom aldrig på tal om att han faktiskt hade ont, det trodde inte jag heller. Även jag trodde att han bara var dum och jävlig men efter ridolyckan förändrades allt. Som sagt, allt händer av en anledning. Under tiden jag var sängliggande så började motivationen komma - konstigt nog. När jag blev frisk ville jag trimma hästarna, jag ville att dom skulle bli fina och att vi skulle prestera så bra som möjligt och bli ett team tillsammans. Jag ändrade mitt hästtänk också. Jag började bli mer lyhörd för hästen och få ett annat tänk. Jag blev klokare. Ingen häst är dum rakt igenom av en anledning. Det beror oftast på något, det gäller bara att lyssna på vad. Så efter ridolyckan började jag fundera, varför hände detta?
 
Det är ganska konstigt, eller ska jag säga läskigt? Eller är det bara av en slump? Det var såhär, jag skadade min ländrygg. Min rygg trycktes ihop när ridolyckan skedde. När jag sedan blev frisk så kollade jag av en ren slump(eller..?) igenom Cappuchinos rygg och upptäckte att han var öm. Jag tog ut min equiterapeut som konstaterade att han hade kissings spines. Är detta en ren slump kan man fråga sig eller var det något som ville att jag skulle få känna samma smärta som han hade? Det är något jag grubblar över än idag..
 
Vi fick avliva Cappuchino pga hans smärtande rygg. Han led, det syntes. Jag ville inte försöka med en andra behandling eftersom han inte blev bra under den första. Det var inget liv för honom. Min sorg efter Puttes bortgång var jobbig men innan Putte avlivades satte jag mig av en slump framför hastnet och kollade på hästannonser. Ingen häst var intressant och jag var inte ens säker på att jag ville han en häst till.. Men då fick jag syn på en annons med en gul fin unghäst, det var Oprah. Det var som att en klump i magen löstes ut och jag mejlade till ägaren och berättade om min situation. Efter att Putte avlivades åkte vi ner och provred Oprah, jag föll för henne direkt.
 
Jag trodde aldrig man kunde bearbeta en sorg så fort. Det var så lätt att bearbeta sorgen efter Puttes bortgång när jag fick hem Oprah. Allt kändes så rätt. Allt flöt på, inga motgångar har uppkommit. Jag har hittat min drömhäst. En häst med kanonpsyke, som är ärlig och hoppar jättebra. Allt detta händer inte av en slump. Allt har en mening. Alla motgångar händer an en anledning. Det blir bättre, låt det bara ta sin tid..
 
“I used to walk down the street like I was a fucking star... I want people to walk around delusional about how great they can be - and then to fight so hard for it every day that the lie becomes the truth.” - Lady Gaga
 

Kommentarer:

My Hall Hansson:

Riktigt fint skrivit. Ligger något i att det finns en mening med allt som händer. Ibland måste något tråkigt hända, för att något bra ska hända.

Malin W:

Vad mycket power det finns i den texten Linn! Jag fick tårar i ögonen av din ärlighet och din kämparglöd och din klokhet. Det var givetvis inte bra att ridolyckan skedde, men som du säger så har nog allt en mening!

Julia:

Super bra inlägg Linn! Riktigt motiverande och välskrivet, världen skulle behöva lite mer hästmänniskor som dig

Anna:

Så glad att finaste gulen kom till just dig! Ni är som gjorda för varann.. Och hon har blivit så mycket finare i kroppen på bara dessa månaderna, riktigt bra jobbat :)

Laura:

Åh jag fick gåshud av den texten! Så sant. Jag har det lite jobbigt just nu. Jag måste välja mellan två hästar, den ena kan jag komma så långt med och lära mig mer, utvecklas i min ridning. Den ena har jag kommit så långt jag kan med men ägarna till hästen begränsar oss och är inte så trevliga och pålitliga som man trode, känns som jag står och stampar på samma stället, varken framåt eller bakåt. Vi har kommit så långt vi kan komma med det förutsättningar vi haft och om jag kunde så skulle jag ha dem båda. Men min tid räcker inte för två hästar i två olika stall dessutom. Känns så hemskt att göra detta val men jag måste :( kram på dig Linn som håller mitt hopp uppe!

Julia:

Hej! Jag är ny som läsare här på bloggen, jag förstår inte riktigt vilken sorts ridolycka som du var med i, om du vill och har lust så skulle jag tycka att det var intressant om du gjorde ett inlägg om hur olyckan hände och sånt :) Ps; din blogg är asgrym! ;)

Svar: Hej! Jag har redan gjort ett inlägg om olyckan. Du får kika längre bak i arkivet :)
Linn Ztrelin

Kommentera här: