Spontanare…

När Linn får upp en idé så hör hon av sig till Mr Tattoo. Mr Tattoo – ”alltid tid för dig” löser det snabbt och smidigt, haha! Andreas är dock i LA, så hans bror Moufid fick äran att sätta nålen i mig i dag 😉

”If you don’t have any shadows, you’re not in the light…” – Gaga.

blogstats trackingpixel

Scar-asssss

Ingen kan förväxla en annan gul häst med min gula häst i alla fall.. Inte med det feta ärret som hon har på rumpestumpen! Jag har för mig att hon fick det när hon var bebis och sprang in i ett staket… Eller något sådant. Minns inte faktiskt! Men hon hade det innan tidigare ägare köpte henne i alla fall.

Dock är det inget hon lider av. Men det är ett litet ”skönhetsfel”… 😉

LIN_2191

LIN_2193

blogstats trackingpixel

Positivt

Undertiden vi väntar på att få komma in till kliniken och kolla upp problemet så går Oprah bara i hagen och skrotar. Vi busar lite, jag borstar igenom henne ordentligt samt låter henne komma ut och äta på ett stort gräsfält varje dag. Oprah lever semesterlivet. Hon har även känts piggare än vanligt under de senaste två dagarna. Överskottsenergi? Mycket möjligt… Men i dag testade jag att longera henne, och hältan var borta? Hon är visserligen stel, men det finns ingen hälta längre.

Så… Jag antar att det är positivt? Att det kanske bara är något ”litet” trots allt… Eller? Hmm, lite kluven blir jag!

LIN_1947

blogstats trackingpixel

Pigmentfläck

Försökte fota Oprahs svarta fläck på rumpan. Gick sådär dock. Hon glänser för mycket så jag fick hårdredigera ena bilden för att den skulle synas lite extra tydligt… 😉 Hahahaha, låter hur snobbigt som helst, men det är sant! Eller ja, på översta bilden är ju bilden tagen så att det glansiga ligger rätt på. Då är det en självklarhet att fläcken inte syns. Men på den andra bilden syntes den jättedåligt också. Så jag fick redigera ordentligt. Ser förjävligt ut, men nu syns fläcken i alla fall!

Hon har alltid haft denna fläck. Har även sett att fler, just gula hästar, har liknande fläckar. Undra hur det kommer sig?

LIN_2184

LIN_2178

blogstats trackingpixel

Kvällspromenad

Har man ingen häst att rida så får man aktivera sig på annat vis… Och hur fint har vi det inte på Östgötaslätten?

blogstats trackingpixel

Gräs

Det enda Oprah gör nu är att chilla och äta gräs. Inte henne emot dock… Hon är värd det efter att ha presterat så bra på tävlingsbanan. Hoppas bara hon får fortsätta göra det!

Min kusin freestylade med kameran, haha! 😉

LIN_2168

LIN_2135

LIN_2151

LIN_2126_edited-1

blogstats trackingpixel

Lost for words

Det är så svårt att hitta på saker att skriva om när man inte vet hur framtiden kommer att se ut. Eller ja, det vet man ju i och för sig aldrig. Men man kan ju alltid filosofera, drömma sig bort lite. Och just nu är det svårt, speciellt eftersom jag inte har någon aning om hur läget står till med Oprah. Är läget så att hon, helt enkelt, inte klarar av den fysiska påfrestningen som hoppningen ger? Eller är det förslitningar som uppkommit på grund av bakbenen? Eller är det(förhoppningsvis) bara någon ”skitsak” som är lättåtgärdad?

Frågorna är många men svaren få. Jag hoppas självklart få svar på mina frågor under veterinärbesöket, kommande vecka. Men jag vet inte… Skulle det visa sig vara det ”värsta”, så har jag redan satt upp en plan för henne. Och jag har faktiskt även blivit erbjuden tre unghästar. Jag får välja en att rida in och fortsätta utbildningen på. Samt för att sedan kunna tävla och bygga upp mål med. Det är såklart jättekul. Men samtidigt så känns det tråkigt att inte få uppleva tävlingstiden med Oprah. Sin egen häst. Det är inte samma sak att tävla någon annans häst. Även fast det också är kul… Men Oprah är speciell…

Jag vet inte riktigt. Tankarna går även på att börja samla ihop pengar till en ny häst. Men det lär ta tid. Först vill jag få fast anställning där jag är nu. Så att jag i sin tur kan flytta. Och därefter ta upp tänkarna kring en till häst. Men vi får se hur det blir efter semestern!

12168810_10207801750871830_1159506932_oIngrids stora, och fina, kille Ems!

blogstats trackingpixel

Right now

blogstats trackingpixel

LEDIG

Reklam från Granngården.

Wohoooo! Långledigt firas med att inte göra ett skit! Haha, eller jo. Jag ska ta tag i allt ”nödvändigt” i dag. Inte så kul, dock… Men men! På fredag händer det något roligare dock. Då ska jag ta en roadtrip till Partille för lite skojsigheter.

Anyway, för alla hästälskare! På Granngården hittar du allt du behöver till dig och din häst. Förutom foder och stalltillbehör finns ett stort urval av välkända varumärken på utrustning i sortimentet. Just nu är det kampanj i utvalda butiker på häst- och ryttarsortiment(ej foder). Handla för 500:- få 100:- rabatt.

Här kan du se vilka butiker det gäller. Uppge häst i kassan.

067 (3)

blogstats trackingpixel

”Iprenmannen”

Det är helt otroligt vilken genomslagskraft sociala medier har! Och jag som bloggare älskar det. En man som sägs ha sexuellt ofredat unga tjejer under tjugo års tid har nu blivit av med sin tränarlicens. Men ja, det tog flera år innan något hände. Och allt började med ett blogginlägg… Starkt, riktigt starkt. Eller en ”häxjakt” på sociala medier som tränarens anhängare vill kalla det. För dem tror ju att han är oskyldig, såklart. Det är avundsjuka småtjejer som förstört hans liv. Eller? Tja, vi väljer själva vilket sida av historien som vi vill stå på.

Hur som helst, tränaren kommer i mitt inlägg döpas till ”Iprenmannen”. Varför? Jo, för att de är så himla lika, om man ska kunna få skämta lite i en allvarlig situation som denna… Hur som helst! För några år sedan träffade jag Iprenmannen för första gången. Han kom till vår klubb och anordnade en hoppkurs som gästtränare. Jag fick upp ett gott öga för honom, för dels så visste jag inte vilka rykten som cirkulerade, och jag tyckte att hans sätt att lära ut hoppning var bra. Markarbetet å andra sidan föll mig inte i smaken, men det var så individuellt.

I alla fall så bloggade jag om hoppkursen, och kommentarerna gick varma. Majoriteten av kommentarerna kunde jag inte publicera. För jag som bloggare har ett ansvar över kommentarerna som jag väljer att godkänna på min blogg. Och ja, någonstans i mig ville jag inte tro på kommentarerna som skrevs. Tills mina bloggkollegor kom med berättelser från olika delar av landet. Men jag valde att inte tro på dem heller, det var mer något som vi skämtade bort. Och som vi fortsatte skämta om, tills allt uppdagades igen tack vare en ”mammabloggare”.

Iprenmannen började, efter att jag tränat för honom, skicka mejl till mig. Vi hade en mejlkontakt under en tid, och jag fick uppfattningen om att han bara var väldig snäll. Inte kunde alla dessa rykten stämma om honom? Dessa tjejer, som spridit dessa påståenden om honom, måste bara ha missuppfattat hans snällhet som flört – inget annat. Tillslut bjöd han ner mig till klubben i Skåne, som han sedan skulle komma att bli sparkad ifrån. Jag behövde inte ordna med boende, sa han. Allt skulle lösa sig när jag väl kom ner. Och efter att ha berättat detta för mina vänner, så beslutade jag mig för att ta med en kompis.

Jag slutade träna för honom. Inte utav någon direkt anledning utan mest för att det rann ut i sanden. No hard feelings, liksom. Jag har respekterat honom som tränare trots dessa rykten. För det var ju bara det jag trodde dem var, lösa rykten som uppkommit på grund av att han ”bara” varit snäll. För det var han, väldigt snäll. Men när blogginlägget från ponnymamman blossade upp så började bitarna fall på plats. Jag har grottat in mig lite mer, lyssnat på människors berättelser och pratat med andra erfarna hästmänniskor som ”varit med” under en längre tid. Alla frågar sig samma sak – varför har ingen satt ner foten tidigare? Han har trots allt blivit sparkad från flera ridklubbar(sammanlagt tre), av den enkla anledningen att han dragit sig till småflickor i beroendeställning…

Iprenmannen var väldigt duktig på att prata, han visste vilka ord han skulle ta till för att bli omtyckt. Alla ponnymammor var som lindade runt hans lillfinger, och för ponnyryttarna var han en snäll farbror som skulle hjälpa dem på vägen till toppen. Jag tror Iprenmannen kommit undan, i alla dessa år, för att han varit högt uppsatt i ridsporten – samt för att han var, och är, väldigt duktig på att prata om manipulera människor. Han är smart.

Jag har varit ganska oinsatt i diskussionen kring Iprenmannen, enda till jag fick reda på, genom SVT Dold, att han erkänt att han faktiskt haft sex med en av sina elever. Som då var 15/16 år. Den här tjejen festade med sina vänner på nyårsafton, ett vittne ska ha sett Iprenmannen och tjejen stapplandes bredvid honom. Hon ska, enligt vittnet, varit så full att hon knappt varit kapabel till att prata. Och istället för att köra hem flickan till sina föräldrar eller till någon vän, så kör han hem henne till sig själv – och ligger med henne… Jag tror att vi alla som varit så pass onyktra, att vi knappt kunnat prata, kan sätta oss in i flickans situation. Kroppen är som bedövad, ingen styrka finns, man kan inte göra något. Och detta håller, as usual, inte i rätten. Det är inte olagligt att, som äldre man, ha sex med någon som är 15/16 år. Lagen är skev, som fan. Det kanske är lagligt, men det är fan högst olämpligt.

Historien ovan äcklar mig. Han har ju ändå erkänt att han haft sex med den unga flickan, som var hans elev. Men ja, i ridsporten verkar det vara okej för många – tydligen. Men skulle en 15 årig tjej ha sex med sin 50 åriga mattelärare i högstadiet så skulle det vara en heeeeeeeelt annan sak, eller hur? Jag spyr.

Hur som helst så har Iprenmannen blivit polisanmäld tre gånger. TRE GÅNGER?! Det är helt otroligt! Speciellt när det gäller sexualbrott eftersom det är så himla svårt att bevisa, tyvärr. Och därför gör tjejer osäkra – vågar jag anmäla, eller vågar jag inte? Dessa tjejer vågade anmäla, men fallen blev(som vanligt) nerlagda. Trots att olämpliga sms fanns med i bilden… Däremot så blev det väldigt intressant när en person jag diggar väldigt mycket, gick ut med hans namn på Facebook. ”Hon tog den för laget” skrev hon. Man får väl tycka vad man vill om det inlägget, men jag diggar henne i alla fall. Hon om någon är en fantastisk person att ha i ridsporten, och är en enorm förebild för unga tjejer. Om polisen nu väljer att lägga större vikt på hennes uttalande, som kan klassas som förtal, än alla sexuella anmälningar som Iprenmannen fått på sig – då skrattar jag åt samhället.

Och förlåt mig, Iprenmannen. Men jag kommer aldrig få upp ögonen för dig igen, oavsett om du är oskyldig i fallen om polisanmälningarna. För du har ändå erkänt att du haft sex med en ung, osäker, tonårstjej. Och bara den informationen räcker för mig. Det kanske är lagligt, men det är högst olämpligt.

Många tycker att situationer som dessa inte ska diskuteras i sociala medier. Men det är precis vad de ska göra. Fall som dessa ska inte döljas, så länge de hålls på en schysst nivå – utan förtal. Det är ett problem. Upp med det över ytan bara! Klicka HÄR för att se avsnittet från SVT Dold.

DSC_0235

blogstats trackingpixel
Follow on Bloglovin
Menu Title